Sveriges arkitekter är fantasilösa,  ängsliga och lata. En dålig  kombination med tanke på att dom formar vårt boende och lämnar efter sig ett kulturarv. Om du betraktar det nybyggda villakvarteret så ser du troligen resultatet av arkitektens ångestattacker. Arkitekturen verkar fastnat  i 30-talets ideal.  Men är det arkitektens fel?

Är arkitekter hämmade och ängsliga?

En arkitekts kreativa session verkar te sig så här:  öppna 3D-programmet, ladda in template-fil: “sentimental_röd_stuga.cad” eller “30-tals-funkis_i_bomässan_2001-stuk.cad”. Drag-droppa lite förstrött in fönster och dörrfoder med standardmått.  Klicka i en ljusgrå fasadfärg. Spara. Belöning i form av klapp på axeln och kaffe med betablockerare.

Arkitekter – varför tar ni inte ut svängarna? Ta en sup, släpp Bauhaus-skolan och flippa ur! En bostad BEHÖVER inte vara hundra procent funktionell eller rationell. Faktiskt. Offra några procent på att göra den estetiskt intressant istället. Som konsument offrar jag gärna några kvadratmeter, lite dagsljus  (eller vad det nu må vara) för en spännande form som förgyller min vardag. Så resonerar man kring bildesign, mode, möbler m.m. Varför inte även bostadsarkitektur? Vart tog den kreativa självsäkerheten vägen?

Den allsmäktige byggherren

Den auktoritära byggherren har mycket att säga till om. Tydligen. Kostnader ska kapas in i minsta golvlist. “Omöjliga” lösningar ska undvikas. Variationer är “jobbiga”. Cement ska blandas på samma sätt som entreprenörens farfars-farfars-far gjorde. Med spott i näven, hårda nypor och obegränsad tillgång av oskulder att besudla efter arbetsdagens slut.  Nytänkande? Trams! Man skall veta hut.

Tolkas plan- och bygglagen (PBL) fel?

Lagen kräver att man tar hänsyn till omgivningen. “1 § Byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Byggnader skall ha en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande, lämplig för byggnaderna som sådana och som ger en god helhetsverkan. Lag (1998:805).”

Hur ska man tolka “estetiskt tilltalande”? Är det likställt med “funkis”?  “God helhetsverkan”  då?  Att alla kringliggande byggnader måste se likadana ut? Hur skall det då kunna ske någon utveckling om det äldsta huset på området  sätter “spelreglerna”? Dessutom – placerar ett nybyggt hus bredvid ett äldre och försöker efterlikna det, blir det oftast en estetisk katastrof.  Det ser bara NÄSTAN likadant ut. Som att att ta på sig en mörkblå  skjorta till ett par mörkgrå byxor. Bättre då att nyttja kontrastverkan istället (Louvren  är ett bra exempel).

Söndrums kyrkby - Halmstad. Husen ska efterlikna traditionella Hallandslängor. Resultatet blev missfoster med märkliga proportioner. Ett resultat till följd av kulturarvs-nazisterna och paragraf 1 i bygglagen?

Kulturarvs-nazisterna

“Bevara den svenska byggnadstraditionen!”  “Sudda inte ut de lokala särdragen!”  “Vårda vårt kulturarv!”  Så skanderar dom. Kulturarvs-nazisterna alltså (hommage till Seinfeld-avsnittet med sopp-nazisten). I viss mån håller jag med. Går det att rita ett schysst hus med inspiration av lokala särdrag så är det bra. Ja – det kanske till och med skall eftersträvas. Men somliga har en mer fundamentalistisk syn på det hela. Helst ska spiken till bygget vara smidd i Bergslagen av en autentisk smed som överlevt 1500-talet.

Ett återkommande krav är: “Byggnaden skall smälta in i området”.  Fel. Den korrekta formuleringen är: “Byggnaden skall PASSA in i området”. Självklart måste en byggnad anpassas till områdets/tomtens karaktär. Men att den måste SMÄLTA in är fel. Då skulle vi alla bo i jordkällare eller kamouflerade trädkojor. Jag hänvisar ännu en gång till Louvren. Byggnaden SMÄLTER inte in i miljön. Men den PASSAR bra in!

Röd Turning Torso med vita knutar för att blidka kulturarvsnazisterna. Fast det är ju klart - halmtaket saknas ju.

Slutsats?

Jag har ofta sett nybyggen där budgeten verkar vara väl tilltagen men resultatet blir en gäspning (eller himlande med ögonen). Misstankarna riktas mot konsumenten som jag tror ofta forcerar fram dåliga beslut. Men om arkitekteten inte går i bräschen så blir det knappast enklare för konsumenten att tänka längre än till “funkis”. Så vad är slutsatsen då? Ingen alls. Jag har bara spekulerat, betraktat och kommenterat.  Ett desperat (nåja) rop efter svar. Framför allt är det här ingen djävla uppsats, bara ett blogginlägg. Jag har väl ett liv också…

Har du själv haft byggplaner med höga ambitioner men fått käppar i hjulet? Mejla mig din story. Är du arkitekt? Skriv och berätta varför det byggs så tråkiga hus.

Trackback - länka till denna artikel »

Erik Krikortz fick äran att smycka Halmstads nya stolthet “Halmstad Arena” med ett interaktivt konstverk. Det består av LED-armaturer formade som tre stiliserade cyklar. Dessa ändrar färg beroende på halten av föroreningar i stadskärnans luft. Ok, ett behjärtansvärt initiativ, så vad är det för fel med det då? Två saker – placering och utformning. Placeringen är dessutom felaktig på två sätt. Dels geografiskt – varför visa tre lysande cyklar i anslutning till en arena utanför centrum? Att  förstå kopplingen till kvaliteten på luften i innerstan är nästan omöjligt. Förvirrande. Vidare har man placerat verket på ett taffligt och till synes slumpmässigt sätt – nämligen rätt på en lamellkonstruktion som fungerar som solavskärmning och dekor framför fasaden. Cyklarna som har en genombruten form placeras  på en ANNAN genombruten form. Denna placering skapar nya former och linjespel som spökar till det rejält. Varför kunde man inte placera verket fritt med luft bakom? Eller åtminstone en ren yta?

Cyklarna placerade på sämsta tänkbara bakgrund. Ska dom inte lysa förresten?

Med tanke på verkets syfte,  är jag även tveksam till dess utformning. Krikortz har liknande verk på sitt samvete som  är bättre genomförda och placerade i ett tydligt sammanhang. Verket med cyklarna är däremot för snällt,  och för krystat. Uppdragsbeskrivningen löd (enligt Hallandsposten) : “…att verket skulle vara  extremt samtida, föränderligt, intressant, iögonfallande, extraordinärt men också vardagsrelaterat” samt att det skulle ”skapa debatt och känslor”. På några punkter stämmer det.  Men “extraordinärt”? Ha! Snarare tråkigare än Kristdemokraternas årsstämma på SVT24 måndag förmiddag. Ja – kanske till och med tråkigare än ett ärende på Hemtex eller Blomsterlandet. Det är satans för snällt och prydligt.  Och – just det – felplacerat till råga på allt.

Konstverk? Var? Jaha - dääär! Så det lyser grönt när luften i centrum är ok? Mmm, det fattar man ju.

Mitt lilla förslag

Jag har varit ambitiös och låtit mina hjärnceller skapa en skiss till ett alternativ. Ett alternativ med tydligare koppling till föroreningshalterna och biltrafiken.  Det nästan tvingar fram ett ändrat beteende hos lokalbefolkningen.Så här lyder receptet:  Några kaniner i en lufttät bur för allmän beskådning. En sensor som känner av luftkvaliteten utanför buren. En enhet som avger toxiner i burens luft.  Halten baseras på luftkvaliteten utanför buren och multipliceras tusenfalt (eller med lämplig skala). En grafisk indikator avsedd för bilisterna. Denna visar burens luftkvalitet (när/om kaninerna är döda så är indikatorn dock ointressant…). Overkill? Tja, mitt förslag uppfyller uppdragsbeskrivningen i alla fall – samtida, föränderligt, intressant, iögonfallande, extraordinärt , vardagsrelaterat, ”skapa debatt och känslor”. För det stod väl inget om att “inga djur får skadas”?

"Oh nej, de stackars kaninerna kvävs!" Men sluta köra bil då för bövelen!

Nu följer några nyckelord som får upp den här posten i pagerank på Google, du behöver alltså inte läsa detta : Sean Banan ringer med iPad2, iPhone5 och  iPad3  i ödehuset i Wrangelsro. September och Robyn tittar på.

Trackback - länka till denna artikel »

Varför skriva om ful design? Finns det inget meningsfullare att spendera sin dyrbara tid på? Kanske försöka göra världen till en bättre plats att leva på? Engagera sig  åt världssvälten, överbefolkningen, miljöförstöringen, påven, och andra av jordens åkommor? Varför bry sig ifall en logga känns obalanserad? Att övergången mellan dörr och instrumentpanel i den nya bilen är aningens skev?  Att morgontidningens nya rubriktypsnitt inte följer historiska preferenser? Att pappersvalet för pizzerians meny inte tillåter optimal kontrast mot texten? Att radien på telefonens runda knappar skär sig mot displayens skarpa? Livsviktigt? Nej – men det stör mig och bidrar till  en obehaglig känsla. Fast det går att leva med. Just därför kommer jag inte analysera dessa “designbagateller” speciellt djupt.

Istället fokuserar jag på  de stora fatala designmissarna. De som framkallar kväljningar. De som på något oförklarligt sätt smugit sig förbi beslutsfattare, marknadsfolk, arkitekter och  formgivare. De som det borde vara spöstraff på. Men för att återkomma till frågan – varför skriva om det? Det är ett personligt experiment. Mer avslöjar jag inte. Trevlig läsning! Och du – tipsa mig gärna om ful design.

Till vänster: navkapsel från Biltema - typisk designbagatell. Ger obehag, men går att leva med. Till höger: Ford Scorpio (mark 2) - design-vulgo-attack som inte går att värja sig mot. Risk för medvetslöshet.

Trackback - länka till denna artikel »

Welcome to WordPress. (Oh, thank you!). This is your first post. (Is it? Well, yes. You´re quite right.) Edit or delete it, then start blogging! (Yes sir!!!).

Trackback - länka till denna artikel »